katter i minne

Signe Huskatt

Signe960726-081126

Signe buskatt kom in i vårt liv sensommaren 1996, då var hon 8 veckor och ett urgulligt litet grått nystan.

Signe visade fort att hon var minsann drottningen i huset. När Signe var yngre så tyckte hon inte om främmande människor utan var mycket reserverad, det blev bättre när hon blev äldre och då kunde hon åtminstonde komma och hälsa.

Signe älskade att åka bil, gärna i koppel med nedvevad ruta så att hon kunde sticka ut huvudet genom fönstret och känna fartvinden. Att cykla (dvs åka cykelkorg) gjorde även det Signe med stor förtjusningen. En annan av hennes favoriter var att gå ut och gå i koppel, sitta på balkongen eller senare när vi bodde i hus gå ut i rastgården. Signes favoritmat var grillad kyckling och det bästa hon visste var att busa med sina människor eller gosa med sina kattvänner Smulan och Findus.

Signe var riktigt nyfiken katt och när det var något på gång var hon alltid först framme och undersökte, hon gillade extra mycket att flytta något som husse och matte ganska ofta roade sig med en period i livet. Att ”packa” lådor var ett av Signes special intressen.

När någon var ledsen var Signe alltid först på plats för att trösta. Hennes speciallitet var att stångas och spinna.

När Signe var liten var hon ganska sjuk en period, men det tog hon med stort lugn och uthärdade stoiskt vetrinärernas pysslande. Signe var alltid mycket duktig när det gällde att bli ompysslad oavsett om det gällde att ta medicin eller klippa klorna, det var bara nu sista veckorna som Signe märkbart förlorade livslusten och tyckte att allt var pest.

Signe åkte sin sista bilresa till vår vetrinärstation, där även hennes kompis Amigo fick somna in för några år sedan och vi fick en fin stund tillsammans.

Signe fick sin sista spruta i mattes famn och sedan satt matte och lillhusse med henne medan hon somnade för alltid. Signe var så pass medtagen av sin sjukdom att hon somnade in väldigt fort.

Tack snälla älskade Signe för den tid vi fått med dig!

Du finns i våra hjärtan för alltid!

Findus Huskatt

Findus2004 våren-20100820

Fina Findus som vi hämtade på katthemmet i Kälby strax innan jul 2004. Findus var troligtvis född på våren samma år. Han var en mycket skygg och osäker katt, det var inte många människor han hälsade på och var det något som förändrades gömmde han sig i några dagar innan han kom fram igen. Findus älskade dock att vara i kattgårdarna som vi har runt huset. Han var ute sommar som vinter, men på vintern sov han iallafall inne.

Findus var meningen att det skulle vara Hampus katt,men det var först detsenaste året som hanbörjade tycka att Hampus var OK.

Findusvar en snäll kille som hellre gick undan än bråkade – enda gången han bråkade med matte var första gången vi skulle klippa klor, men det räckte med en gång sedan visste han.

De två första veckorna sedan han kom till oss gömde han sig – sedan var han framme om det bara var vi i familjen. När vi sedan flyttade till huset så gömde sig Findus under badkaret i två veckor innan han kom fram igen.

Findus fick somna in i matte och lillhusses famn hos veterinären.

Nu skuttar han fram tillsammans med Signe och Amigo.

Sov gott vår lillskrutt Findus!

 

Smulan

Smulanapril 1997 – 20121002

Jag kommer aldrig att glömma den dagen vi åkte till katthemmet, husse och jag. På den tiden låg det i Ärla och vi kom in i lokalen och Berit visade oss de katter som behövde en familj – en liten sköldpaddsfärgad ungkatt stack ut från de andra, både utseendemässigt och i beteende. Lilla Smulan sprang till grinden, spann, strök sig och ”pratade” så hon fick komma ut och vi gosade en stund innan vi sa att henne får det bli!

Vi tog med henne hem till Signe som först inte var speciellt förtjust i sin konkurrent – men eftersom Smulan inte tog till sig vare sig fräs eller ”dålig attityd” utan bara vände ryggen till och gick så blev det inget problem! Ganska snart var de bästa vänner.

Smulan var alltid först vid dörren när det kom gäster och ville alltid vara med när något hände. Oftast hittade man henne liggandes på rygg på bordet så att gästerna skulle komma åt och klappa på magen!

På grund av sin magra kost som kattunge förlorade Smulan tidigt många tänder, men det var inget som störde henne i vardagen. Även när vi skaffade hund så tog hon det med ro och accepterade sin nya kamrat!

Men Smulans stora kärlek var barnen, ett oändligt tålamod och så snäll mot alla barn som hon träffat!

Smulan blev lite drygt femton år – fina underbara år!

 

Semlan Mjau

Semlansommaren 2008-20130222

Semlan Mjau huskatt,hämtad på Kälby katthem dagen innan julafton 2008. Troligtvis född sommaren 2008. Semlan var en riktigt härlig kattbrud med skinn på nosen och klor i tassen. Det var ingen fråga om att det var hon som bestämde över både hundar och katter i vår flock. Semlan älskade att ligga och sova i våran säng på natten och rörde jag mig för mycket kunde jag få en tand eller klo i benet.

Semlan fick en toxoplasmainfektion i mars 2011. Hon fick en månads intensiv antibiotika behandling och blev bättre, tyvärr har hon dock sviter efter sjukdommen som yttrar sig i balansrubbningar (då och då), sämre motorik (klumpiggare helt enkelt) och perceptionsstörningar dvs hon uppfattar inte hela bilder. Kort sagt blev hon en gammal katt i förtid. Men så länge som hon inte hade ont, fortfarande leker, äter och mår bra så lät vi det vara. Under en tid märkte vi förändringar till det sämre hos vår fina Semla så idag var det dags för henne att somna in. Veterinären konstatterade vätska i buken samt lungor så det var verkligen dags. Vi fick en fin stund tillsammans, Semlan sökte kontakt när hon kände livet ta lsut och la huvudet i min hand det sista hon gjorde. Nu är vi lite tjuriga på sjukdommen som dels gjorde Semlan till gammal och förkortade hennes liv så mycket.

Tack för de här åren finaste Semel flickan